Mirjams resa inom assistansen

Allt började när jag hade återvänt hem från en tre månaders resa i Brasilien. Jag var då 22 år och var till en början osäker på vad jag skulle göra härnäst. Jag började iallafall vikariera som personlig assistent och hade egentligen ingen aning om vad jobbet innebar. Men jag upptäckte rätt snabbt att jag trivdes bra. Jag är bra på att ta ”seden dit man kommer” och att anpassa mig efter situation, som man behöver göra när man arbetar i någons hem.

Det som har gett mig mest intryck som personlig assistent var hos en kund som inte hade en egen familj, och där vi assistenter istället blev som en familj. Där och då kände jag att jobbet var otroligt viktigt. Om vi inte var där skulle han inte ha någon, därför ville man alltid ge det lilla extra. Han älskade till exempel julen, då ville man verkligen gå ”all in” och pynta och skapa den bästa julkänslan för honom.

Efter ungefär fem år inom assistansen kände jag att jag ville prova något annat. Det självklara för mig var att fortsätta jobba med människor och inom LSS, men jag kände att jag ville prova något annat. Jag sökte då jobb på en nystartad gruppbostad och där trivdes jag jättebra. Kunderna på den gruppbostaden kom direkt hemifrån, så det här var deras första egna boende. Det blev ett stort ansvar för oss personal att skapa rutiner utifrån varje individ. Men också att skapa ett förtroende till föräldrarna så att de kände sig trygga. Det som var roligt med det jobbet var gemenskapen och alla aktiviteter och resor vi gjorde tillsammans.

Efter 15 år inom arbete på gruppbostad kände jag att de obekväma arbetstiderna inte riktigt passade när man har mindre barn, vilket jag hade då, därför blev jag nyfiken att prova något annat. Jag började då läsa till administratör och när jag blev klar med den utbildningen såg jag att Plusfamiljen sökte en administratör och här är jag idag, tillbaka till assistansen.