Det var inte självklart att jag skulle börja arbeta som personlig assistent. Men allt började med att jag studerade kommunikation- och pr programmet på Mittuniversitetet i Sundsvall och behövde ett extrajobb under sommaren.
För mig började min resa inom personlig assistans just här på Plusfamiljen, där vi hade en intervju och sen en kemiträff med kunden. Till en början kändes allt lite ovant, men på ett väldigt naturligt sätt. Jag hade aldrig arbetat så nära och intimt med människor på det här sättet tidigare, utan har mer bara haft mig själv i fokus. Dessutom hade jag inte levt eller varit runt människor med någon typ av funktionsnedsättning innan. Med tanke på min tidigare bakgrund, och vad jag tidigare jobbat med, blev det här jobbet väldigt ögonöppnande.
Jag fortsatte att jobba extra som assistent vid sidan av mina studier. När jag var klar med min kandidatexamen valde jag att studera ett extra påbyggnadsår inom journalistik, och via studierna fick jag ett jobb som reporter på SVT. Allt slutade med att jag kom tillbaka till Plusfamiljen, först som assistent och sedan september som kundansvarig.
Ett minne, från min tid som assistent, som jag alltid kommer bära med mig är en resa min kund och jag gjorde tillsammans. Det var min kunds andra resa utan föräldrar och det var till ett konvent där människor samlades för att dela sitt intresse. Det var väldigt fint att få vara med när min kund fick vara sig själv genom hans intresse, och att få se honom accepterad. Alla som samlades där var otroligt accepterande och det var ingen som gjorde någon skillnad i att han satt i rullstol. För tyvärr, har vi fått ta del av mycket funkofobi genom åren också. Men på konventet fanns det inget sånt, det var fantastisk fint.
Jag bär även med mig om hur livet som assistent kan vara i min roll jag har idag, vilket jag hoppas syns. Det är en sak att säga hur en assistent ska arbeta, men i och med att jag var assistent för inte så längesen har jag en förståelse om hur en vardag kan se ut som assistent och vilka problem som kan uppstå. Det tror jag är en styrka i mitt nuvarande arbete.
Något jag lärt mig genom åren i den här branschen och tar med mig framåt är en större förståelse för människors olika levnadssituationer. Jag tar inget för givet, som att kunna röra mig fritt och bestämma allt själv. Jag har fått en stor medmänsklighet som jag inte hade innan. Det bär jag verkligen med mig, det har varit och är fortfarande otroligt lärorikt.