”Plusfamiljen har man verkligen i ur och skur”

Efter åtskilliga turer och flera års kamp för att få hjälp var Pia Brockman, vars hjärnskadade man Per behöver daglig assistans, redo att ge upp. Men då kom hon i kontakt med Plusfamiljen. Det förändrade allt. ”Hela livet kom tillbaks. Det var en enorm lättnad”, säger Pia.

Att livet kan vända på bara ett kort ögonblick, det är Pia Brockman alltför väl medveten om. När hennes man Per Olsson råkade ut för en allvarlig olycka sommaren 2017, blev ingenting mer sig likt. Per, som då var 73 år och väldigt aktiv, var ute och körde fyrhjuling på makarnas älskade landställe i Västerviks skärgård när han körde över ett stup och föll av fyrhjulingen. Fallet var så illa att han fick en svår skallskada och hamnade på intensiven.

När den värsta, akuta krisen var över och familjen förstod att Per trots allt skulle överleva kom den andra, smärtsamma insikten. Per hade svåra hjärnskador och skulle aldrig mer bli sig själv, än mindre klara av att bo hemma tillsammans med Pia.

– Då började helvetet. För är man över 65 år erbjuds man absolut ingen hjärnskaderehabilitering, alla säger nej. Jag har fått kämpa och slåss för att Per ska få ett bra liv trots allt som hänt, säger Pia.

En svår tid

Efter den första tiden på intensiven flyttades Per till en geriatrikavdelning, som Pia beskriver som ”hemsk”. Per mådde dåligt och fick starka lugnande mediciner men ingen annan hjälp. Efter en månad fick han plötsligt erbjudande om en plats på ett vård- och omsorgsboende, som Pia tyckte var ungefär lika illa.

– Personalen där kunde ingenting om skallskador eller rehabilitering, och Per kände sig kränkt som blev satt bland dementa människor. Han var väldigt utåtagerande och arg över hela sin situation och över olyckan.

Till slut flyttade Per till ett boende som ändå kändes okej. Under en period var han lite bättre och då var han hemma hos Pia på helgerna och Pia sov ofta över hos Per i hans boende.

– Men det var tyvärr en situation som inte var hållbar eftersom Pers dagsform var så olika och han var ofta arg och motsträvig. Det fungerade inte och var väldigt jobbigt för oss båda, säger Pia.

Hamnade på profilboende

Till slut hamnade Per på ett profilboende där han äntligen kunde få bra hjälp. Men fortfarande handlade det bara om omvårdnad, ingen rehabilitering, ingen stimulans. Pia ville att Per skulle få komma ut och promenera, göra små utflykter och kunna lyssna på musik på dagarna. Enkla nöjen kan tyckas men inget som boendet kunde hjälpa till med.

– Personalen hinner bara ge honom den grundläggande omvårdnaden, berättar Pia.

Då fick hon höra talas om personlig assistans och började undersöka vilken hjälp de skulle kunna få.

–  Jag tog kontakt med några olika assistansbolag men ingen ville hjälpa oss eftersom Per var över 65 år, trots att jag kunde betala ur egen ficka. Det var kalla handen överallt och allt kändes helt hopplöst.

Tar man Plusfamiljen så har man dem verkligen i ur och skur. De är helt suveräna!

Kontaktade Plusfamiljen

Men så fick Pia kontakt med Plusfamiljen. De bokade in ett möte hemma hos Pia och fann varandra direkt.

– När jag träffade Caroline och Jessica från Plusfamiljen kändes det som om jag fick hela livet tillbaka. De var så glada och positiva och ville göra sig en bild av hur Per var som person och vad han behövde. Det var helt fantastiskt! På en helt annan nivå än alla andra jag kommit i kontakt med tidigare. Jag kände bara ”wow”!

Idag arbetar två assistenter från Plusfamiljens växelvis hos Per cirka åtta timmar om dagen.

– De går in och bara är med honom. Han får nån att prata med, som ser till att han mår bra, sätter på iPaden eller musik, ser till att han verkligen får i sig maten som serveras och allt sånt som de andra inte har tid med. Det är helt fantastiskt och jag märker stor skillnad på Pers mående.

Ett särskilt förhållande

I februari 2021 började Åse Johansson Kristiansen arbeta som assistent åt Per. Pia beskriver hennes och Pers förhållande som något alldeles extra.

– Hon är helt fantastisk och Per tycker så mycket om henne. Åse kan ta honom på precis rätt sätt och känner av hans dagsform. De sjunger tillsammans, går på promenader, munhuggs på ett kamratligt sätt och bara umgås. Jag är så tacksam att vi har henne!

Som en familjemedlem

Åse har blivit som en familjemedlem och en god vän, berättar Pia. De två har daglig kontakt via sms och telefon.

– Hon skickar bilder, filmer och meddelanden till mig varje dag och vi hörs på telefon och stämmer av. Det är så skönt, speciellt under corona när jag inte har kunnat besöka Per som vanligt. Det är en stor trygghet att veta att han har Åse som ser till honom.

Pia är otroligt tacksam att hon, efter så många års kamp för Pers rätt att leva ett bra liv trots sin hjärnskada, äntligen hittade Plusfamiljen.

– Utan Plusfamiljen hade ingenting funkat. Jag tror faktiskt inte att jag hade överlevt utan dem! Så till andra som hamnar i en liknade sits vill jag bara säga: anlitar man Plusfamiljen så har man dem verkligen i ur och skur. De är helt suveräna!

 

 

Text: Karin Cedronius
Foto: Privat